Vägen tillbaka

Vi i dagens samhälle konsumerar mer och mer socker och resultatet blir att vi blir mer och mer överviktiga och jag läste på aftonbladet.se att ett flertal skolsköterskor och skolläkare ville förbjuda 1½ liters läskflaskor och lösgodis.

Frågan är om det är rätt att förbjuda 1½ liters läskflaskor och lösgodis, eller om det är bättre att lägga ner mer tid och energi på att informera och utbilda om kostvanor och vikten av att motionera. Är det inte fel att förbjuda problemet när man borde lägga ner mera energi på att informera och utbilda om kostvanor och vikten av att motionera?

Efter att jag har lyssnat en del på Kay Pollak igår och idag så tänkte jag att jag skulle skriva ner 5-10 positiva saker som jag tror på själv. Det var svårt, mycket svårare än vad jag trodde på själv och kom inte fram till mera saker.

1. Kan ta motgångar och komma igen.
2. En bra och lojal kompis.
3. Vet att jag kan ta negativa saker av andra människor och bli an bättre människa av dessa negativa saker.

Skulle även visualisera vart jag stod om ett år i livet där jag har ett arbete och kommit igång med att bli av med min extravikt samt fått tillbaka viss del av de muskler som jag har tappat under de här åren jag har varit borta från gymmet. Har även blivit starkare i mig själv och ser inte ner på mig själv och kan nämna 10 saker om mig själv som är positiva och som jag tror på. Även så har jag fått en större socialt nätverk.

Laddade ner tre stycken ljudböcker som jag tänkte att jag måste lyssna på, Kay Pollak - att välja glädje, Mia Törnblom - mera självkänsla och Mia Törnblom - självkänsla nu.

Nått måste hända inom det, jag kan inte bara gå runt och tänka på att det ska bli bättre utan jag måste jobba med att bli bättre. Man ska inte behöva gå tänka negativa tankar om sig själv hela tiden utan jag måste börja tro på mig själv och vad andra säger om och till mig.

Ta bara helgens händelser. Någon stans inom mig så gnager tanken att det vi sa inte stämmer utan att det var mig det var fel på fast det egentligen inte är så utan att det är fel på utan situation och stunden i våra liv som var felet. Och så ska jag inte gå runt och tänka.

Det är bara ett av alla exempel jag kan dra upp som gäller mina destruktiva tankar och det handlar inte bara om förhållanden utan det är generellt för allt som händer i livet.

Så skärpning din skalliga tjockis.

Har börjat läst en del om att förbättra sin självkänsla och sitt självförtroende.  Ett test man skulle göra var att ställa sig framför spegeln och säga tre positiva saker om sig själv. Kändes det fel så skulle man försöka förbättra sin självkänsla, ni som känner mig kan ju gissa vad jag gjorde när jag sa dessa positiva saker om mig själv. Skrattade nått så sjukt mycket.

Så det kanske är nått man ska jobba på, samt att inte ha så höga krav på mig själv när det gäller att göra saker, är nog mycket därför jag har mitt dåliga självförtroende. Kanske börja se till vad man har presterat i livet och vart man vill komma och sätta upp lite mindre mål för att nå dit så man inte tröttnar innan jag ens har börjat.

För hur man än vänder och vrider på allt så blir våra förväntningar på oss själva på det sättet som vi förväntar oss att de ska bli. Ser vi bara mörker så lär inte det bli så mycket ljus i slutändan av tunneln.

Undrar varför det ska vara så svårt att kunna se bra saker med sig själv. Jag och säkerligen många andra tittar på sig själv i spegeln varje morgon och i stället för att säga nått positivt så tänker man bara på de negativa sakerna. Usch vad jag är blek, usch vad jag är fet, usch vad jag är ful etc. etc.

Att det ska vara så svårt att kunna vakna och se sig själv i spegel och tänka att det är de som är fulare, blekare och även fetare.

Jag själv brukar alltid skämta över att jag ska ansöka om ett handikappskort på försäkringskassan, för de som har varit ute på krogen med mig borde veta vilket handikapp mitt utseende är.

Kan väl erkänna att jag har en lite konstig humor, och kan väl även erkänna att alla inte förstår sig på den ibland, lite självdestruktiv med en stor blandning av ironi och ganska lortig. Och har väl väldigt lätt att tappa spåret och komma in på andra ämnen som ni kanske märket.

Så vad göra? Blir nog att sova ett par timmar och gå upp och titta sig i spegeln imorgon och tänka ”Fan va lite hår jag har och kan inte göra nått att ändra på det heller” och sen bara trivas med tanken.

God natt på er alla glada så höres vi imorgon..

Min självinsikt är det inget fel på, vet hur jag är och vilka fel och brister jag har. Vet även till stor del hur jag reagerar under visa situationer.

Men vad jag behöver ha är självförtroende och självkänsla, men hur får man det när man inte trivs med sig själv? Ett steg kanske är att börja trivas med sig själv och sin egen situation i livet. Men är inte det ett litet moment 22, i alla fall för mig.

För att bli tillfreds med mig själv så skulle jag behöva ha ett bättre självförtroende och en bättre självkänsla.

Och i mitt resonemang över en kopp kaffe kom jag på att jag kanske måste börja i en annan ända av problemet och skaffa mig ett bättre spelat självförtroende för att på så sätt lura mitt sinne att jag har en bra självkänsla. Vet, ingen bra väg så den blir det inte.

Men hur går man tillväga för att börja bli mer tillfreds med sig själv? Finns det verkligen ett universalt svar på den frågan, eller är det från person till person? Har ni som läser några förslag att komma med. Går det verkligen att vårstäda bort de delar av sig själv som man inte är tillfreds med?

Eller ska jag inte ta livet så alvarligt eftersom man aldrig kommer att klara sig levandes ur det ändå och hoppas på att det blir så bra som det kan bli utan att jobba på det?

Men det skulle vara så skönt att kunna tycka om sig själv för den man är och samtidigt kunna göra mer ”reklam” för sig själv i olika situationer utan att tycka man var pinsam.