Vägen tillbaka

Imorgon får jag hem barnen över helgen så det blir nog en sväng till boulognern en sväng med brorsan igen med en efterföljande middag med barnen. Hans äldsta har inte träffat mina barn än och det är på tiden.

På torsdag så ska jag ha mitt sista samarbetssamtal, blir det inte så att vi kommer överens där så kommer jag inte att gå på mera samarbetssamtal. Börjar ta för långt tid för mig och förstår inte varför det ska behöva vara så svårt att få var annan vecka.

Nu har det gått ett par dagar sen jag skrev och känner att det är dags att slänga in nått.

Så vad har hänt de senaste fyra dagarna i livet för den här skalliga tjockisen. Faktiskt inte så mycket mer än att jag har börjat gå lite promenader, började känna mig tvingad då alla är ute och rör på sig hela tiden och en annan blir andfådd av att gå till kylskåpet bara *överdriver*.

Har även börjar träffa en riktigt trevlig tjej och det känns bra, så får hoppas att det leder till nått gott. Lika bra att köra på och låta bli att tänka för mycket. Men som sagt var, det känns riktigt bra. Hon har till och med lycktas få mig att prata länge i telefon, och det är inte så vanligt när det gäller mig.

Åkte ut till brorsans lägergård på fredagen för att fiska lite. Det var riktigt trevligt, men mår ju så där bra nu efter helgen.

För många timmar i solen och för mycket dricka har gjort mig till en sliten man. Så nu ligger man på soffan i fosterställning och ser ut som en kräfta och det enda som håller mig uppe är vetskapen att jag inte är själv att må så här dåligt.

Jag och brorsan började helgen med att åka ut till vår kusin på torsdagskväll för att spela lite rockband, ”med andra ord” samt att ta vår grillpremiär. En riktigt trevlig kväll som resulterade i nått oväntat men trevligt men som fick mig att börja fundera och hoppas.

På tisdag kl 10.15 ska jag och mamman till mina barn vara på familjerätten och komma överens om när jag ska få ha mina barn så snart kanske jag får lite ordning på min tillvaro och kunna planera mitt liv lite bättre.

Barnen beställde äppelpaj igår så idag blev det att göra en sådan och då passade jag på att bjuda hit broder och J på lite kaffe och paj med en efterföljande film. Det blev Ben X, den var lite annorlunda och jag vet inte om den var bra eller dålig. Ganska otäck att det tyvärr ser ut så där i verkliga livet för så många människor.

Handlade om en ung kille som har aspergers och lever sitt liv genom ett online spel då han i det verkliga livet blir mobbad och är baserad på en verklig händelse.

Var helt klar sevärd fast det var en drama, man fick verkligen en inblick hur livet kan vara för vissa.

Så, vad har hänt i livet sen sist jag skrev?

Igår var brorsan och hans två minsta förbi på lite fika och en sen middag. Riktigt trevligt faktiskt, fast man märkte av hur liten lägenhet man har, var svårt att aktivera 4 ungar i åldrarna 2½ - 7½ i en tvåa på knappa 60m².

Men snart är det nog ändring på det får jag hoppas. Var andra mötet mellan mina barn och brorsans men får se till att det blir många fler.

Idag har det inte hänt så mycket, var seg som bara den då jag inte sov så mycket på natten då jag var nervös som bara den för mötet jag hade idag. Men det hade inte barnen någon större förståelse för då de tvingade deras gamle far att börja baka kladdmuffins samt beställde en äppelpaj tills imorgon med, fast ska väl vara helt ärlig och säga att jag inte var alltför svårövertalad.

Så imorgon står det äppelpaj och en film senare på kvällen på schemat med en kändis samt kanske broder.

Så där, nu har jag varit på mitt första enskilda samarbetssamtal på familjerätten. Det gick bra men var bara ett förberedande för framtida samtal som kommer att vara med exet så inga datum eller nått blev bestämt.

Så nu blir det lite mera vänta efter att få en ny tid, förhoppningsvis så kommer det att räcka med ett möte för att bestämma våra barns framtida boende. Nu i veckan trodde den jag pratade med att vi skulle få en tid för att sitta ner och samtala med varandra.

Nu är det bara 41 timmar kvar tills det är dags för mötet på familjerätten för samarbetssamtal. Är lite nervös faktiskt och det känns så onödigt, fast tyvärr nödvändigt.

Frågan är om hon kommer att gå med på det och enbart vill ha ner allt på papper, eller om hon kommer att motsätta sig att vi ska ha barnen var annan vecka.

Hur ärlig ska man vara och vilka rättigheter har jag.

Jag vet att hon kommer att motsätta sig att vi delar på barnens kläder av den enkla anledningen att det är hon som har köpt dem för barnbidragen och underhållen och att hon anser sig inte ha någon skyldighet att göra det.

Kan jag verkligen lita på att hon kommer att gå med på att jag ska få ha mina barn var annan vecka med tanke på hur hon har bettet sig och att hon anser att hon inte har gjort nått fel. Hur bitter är hon nu, och hur mycket skada vill hon göra? Allt hon har gjort anser hon inte är nått att bry sig om då den här bloggen är så mycket värre

Men men, skriver en rad på måndag och berättar hur det gick och vad som sades. Fast med tanke på att det är första mötet så lär det inte bli sagt så mycket alls.

Satt och läste om vad Mikael Hammarstrand att han inte skulle tveka en sekund att åtala barnmorskor som skriver ut p-piller åt tjejer under 15 år enbart för att lagen säger att det är övergrepp att ha sex med en som är under 15 år och att barnmorskorna är delaktiga i en våldtäkt.

Är det verkligen så fel att skriva ut p-piller till de som är under 15? Är helt säker på att det blir sex ändå vare sig de nu inte har p-piller eller inte, och frågan är vad det skulle resultera i? Så är det inte då bättre att låta dem skydda sig mot att få barn för tidigt?

Hela artikeln går att läsa här

Undrar varför det ska vara så svårt att kunna se bra saker med sig själv. Jag och säkerligen många andra tittar på sig själv i spegeln varje morgon och i stället för att säga nått positivt så tänker man bara på de negativa sakerna. Usch vad jag är blek, usch vad jag är fet, usch vad jag är ful etc. etc.

Att det ska vara så svårt att kunna vakna och se sig själv i spegel och tänka att det är de som är fulare, blekare och även fetare.

Jag själv brukar alltid skämta över att jag ska ansöka om ett handikappskort på försäkringskassan, för de som har varit ute på krogen med mig borde veta vilket handikapp mitt utseende är.

Kan väl erkänna att jag har en lite konstig humor, och kan väl även erkänna att alla inte förstår sig på den ibland, lite självdestruktiv med en stor blandning av ironi och ganska lortig. Och har väl väldigt lätt att tappa spåret och komma in på andra ämnen som ni kanske märket.

Så vad göra? Blir nog att sova ett par timmar och gå upp och titta sig i spegeln imorgon och tänka ”Fan va lite hår jag har och kan inte göra nått att ändra på det heller” och sen bara trivas med tanken.

God natt på er alla glada så höres vi imorgon..

Håller på med den roliga sysslan, tvättstugan. Inte så där överdrivet roligt men behövligt lite då och då.

Samtidigt som jag började med den fick jag för mig att ändra designen på bloggen. Så ni som läser får ha lite överseende med lite strul från gång till gång.

Ska väl försöka få den lite mera levande med och inte bara en massa vita fält över allt, men det kommer att komma senare. Sen är väl jag inte någon estetisk kille direkt så kan inte lova att det blir för bra. Men ska försöka få det lite trevligt i alla fall.

Blir väl att man får installera in Photoshop cs3 igen och damma av de få kunskaper man har.

Har fått lite hjälp genom designadinblogg, kan väl erkänna att kodningen inte är min främsta sida. Nästan värre än själva idéerna till designen.

Är det inte konstigt hur bra man kan trivas med en människa när man bara pratar med dem på msn, mail eller andra kommunikations vägar, eller på fyllan.

Sen när man väl träffar dem i verkliga liver eller nykter igen så känner man att det här inte fungerar, jag måste bort härifrån och tvätta mattor.

Satt och pratade med bror om det för någon dag sen hur fel det kan bli. Undrar varför, speciellt när dem verkar vara så trevliga och man känner att det är riktigt lätt att prata med dem. Det borde ju inte vara någon skillnad? Eller är det att man vågar vara sig själv (eller att man är någon annan) när man pratar över internet?

När man känner så, ska man ge det en chans ändå ifall dem inte vågar vara som dem är över internet och om de har ett trevligt yttre, eller ska man avsluta det på en gång?

Posten kom nu och med den inget ljud från familjerätten. Börjar kännas som om det ska behöva ta långt tid det här. Sen med tanke på att det inte kommer att bli lagligt bindande när vi väl är där så börjar jag fundera på hur långt hon kommer att försöka ta det, om det är som hon säger att hon bara vill ha ner allt på papper eller om hon ska försöka stoppa mig att ha mina barn var annan vecka.

Förspelet, när börjar det enligt er. Själv så börjar det innan man hamnar där man nu hamnar, i alla fall det mentala förspelet. Då man börjar bygga upp förväntningen hos sin partner av vad som komma skall. De små kyssarna i nacken, de små viskande orden i örat eller handen som smeker ryggen lite lätt och den närheten som man kan ha.

Har hört skräckhistorier där visa anser att förspelet börjar när man sätter sig ner med almanackan och planerar in att kl 22:32 den 28 april så blir det sex, sen när väl den 28 april har kommit så ska man komma så fort som möjligt. Känns som om så många bara ser sex som ett sätt att komma och inte för vad det egentligen ska vara, roligt och skönt.

Satt och pratade med en kompis i går om kärlek och relationer och kom på att jag har nog aldrig varit nykär någon gång utan att man har fått känslorna under tiden, men aldrig haft det där pirret av att känna närheten av någon man precis har börjat tycka om. Eller börja känna sig varm så fort man får nått gullig sms.  Känns inte så tråkigt som vissa tror, har ju fått älska i alla fall.

Men betyder det att jag har svårt att släppa in folk, eller att jag bara inte har träffat den rätta än? Fast kan vara så att man bara träffar fel tjejer och man har det i bakhuvudet att det kommer att skita sig innan man ens har börjat.

Fast är det så viktigt att känna det där pirret?

Förstår inte att det ska vara så svårt att somna vissa nätter. Somnade alldeles för tidigt och vaknade alldeles för sent.

Man kanske skulle prova nått av alla ”lär dig sova” tipps som finns, eller kanske bara försöka koppla bort alla tankar som snurrar runt i det redan så överfulla medvetandet (oj vad jag överdriver hehe). Har nog provat allt som jag kan prova själv, rutiner dricka varmt och allt annat som rekommenderas utan några större genombrott.

En ny dag med nya möjligheter är på väg att starta, bara några minuter kvar och här sitter jag som egentligen borde sova vid det här laget. Vad ska man skylla på, facebook eller att det enbart är så sjukt tråkigt att sova när man kan göra så mycket roligare saker.

Synd att man ska behöva ha så många timmars sömn för att klara sig, hade varit helt underbart att klara sig på 30-60 minuter/dag.

Så vad händer imorgon då? Själv ska jag gå på min ”roliga” jobb-sökar-kurs. Förhoppningsvis så är den slut snart och jag har fått anställning på Manpower. Ska väl även försöka ta mig ut på en promenad med brorsan, är väl dags att få bort alla plus kilon man har lagt på sig under alla åren av inaktivitet samt försöka få upp flåset en aning med.

Känns som om man borde göra nått efter den här helgen som varit, blev lite för mycket av det goda om jag ska vara ärlig.

Har även lite funderingar på att köra igång med MMA till hösten, kan nog vara kul träning. Är nog den allsidiga träningen som jag skulle behöva.

Men men, det ligger ju lite i framtiden och jag hinner nog ångra mig ett tiotal gånger till om jag känner mig själv rätt.

Nu hägrar sängen och att ligga och trängas med två stycken 7 åringar, men först en dusch.

Var på påskmiddag/fest hemma hos brorsan igår och hade det så sjukt underbart kul. God mat och trevliga människor.

Vi lirade en del Singstar (iaf broder ^^) samt guitar hero world tour samt ett brädspel, ”med andra ord”.

Men som vanligt så blev det inte så mycket sova, men det är det värt med tanke på hur kul vi hade det. Synd att allt roligt ska behöva ta slut.

Fick även lära mig att man inte ska micra all sorts mat och att sockerdricka smakar päron.

Nästa helg bär det av till pappa med mina barn, börjar bli dags att få upp kontakten mellan barnen och pappa nu. Vi ska dit både jag och brorsan med våra barn och kommer troligtvis att sova kvar om vi lyckas övertala broder. Det kommer att bli trångt, men det ska nog gå bra.

Ikväll blir det påskmiddag hos brorsan, massa god mat och trevligt folk följt av rockband och Singstar och mycket möjligt lite ”med andra ord”. ♥

Kan det bli bättre??

Så nu sitter jag här och grundar med ett par whiskey innan jag rör mig dit. Gott som bara den, tyvärr så är flaskan snart tom, så man får väl ta och köpa sig en ny Marker’s Mark snart igen.

Nu får ni ha en bra påsk så höres vi :)

Händelselös dag fast man inte har varit hemma på nästan hela dagen, men vad gör det när man börjar njuta av livet mer och mer för var dag som går. Fast kan ha att göra med att man har lite förhoppningar om en anställning snart.

Trivs allt mer på tanken att vara singel nu när saknanden och vetskapen av att man inte har någon att falla tillbaka på är borta. Och ska jag vara ärlig så vet jag inte nu när jag tänker tillbaka på den senaste månaden och de känslorna jag kände då om det verkligen var att jag älskade henne eller att den bekvämligheten jag hade försvann.

Och det kommer att vara skönt att ha en sommar själv för första gången på flera år, utan att känna att man kan göra nått utan att få dåligt samvete.

Har även varit ifrån datorn nu ett par dagar, vist att man saknar fb en del. Men som jag sa till än kompis,”Det har blivit mer att man säger att man ska ta en kaffe vid datorn tillsammans med dem man pratar med på fb än att fråga dem om man ska åka ner på stan och dricka en där” och det är lite tråkigt att gemenskapen har flyttats från fria livet och in i den dator världen som är över oss.

Sen skulle jag vilja göra lite reklam för en grupp som är på framfart. En svensk grupp med grymma artister, allra minst sångerskan som har en helt suverän röst.

Dom kallar sig MiLo och har släppt sin debut EP nu i början på mars och kommer att ha sitt första album färdigt efter sommaren

Varit på intervjun idag på Manpower och det kändes som om det gick bra. Hon skulle ringa referenserna jag angav och höra av sig så fort hon hade lite mera klart hur det blev. Var ett antal intervjuer kvar som hon skulle gå igenom innan hon kunde svara, men inom en till två veckor skulle jag få svar trodde hon.

Så fruktansvärt skönt att man ser ett litet ljus i tunneln. Känns som om man behöver ha en morot nu. Frågan är vad man ska hitta på för att tacka Ellinor om jag får anställning.

På lördag blir det påskmiddag med trevliga människor, kan det bli bättre? Tyvärr så kommer det väl att finnas Singstar där, och jag sjunger ju helst inte alls. Vill inte utsätta min omgivning för traumatiska upplevelser.

Men fram till dess så har jag mina barn, lämnar dem igen på lördag dag och får dem igen på måndag.  Så nu är det bara att bädda på soffan igen och behöva stänga av datorn på nätterna igen.

Sjukt vad man kan älska sina barn och vad man är beredd att göra för dem och deras välmående. Tror inte det finns nått en förälder inte skulle kunna göra för sina barn.   Dolph Lundgren skrev ett fint brev som blev publicerat på aftonbladet idag som alla föräldrar borde läsa och ta åt sig av

Ville bara säga gonatt till alla så här på en tisdagsnatt.

Min äldsta kusin har varit här och lirat lite Guitar hero och druckit lite gotta, kan ju erkänna att det inte var jag som blev fuller, fast det är hon värd *älskar dig ♥*

Imorgon (eller senare idag) blir det intervju på Manpower, kanske därför man inte vågade bli fuller inatt ;)

Är fortfarande orolig hur dem ska tycka om en kille som har pluggat i några år utan att ha blivit något samt arbetslös sen i juni. Men de ska nog gå bra, litar på dig Ellinor :)

Gonatt på er alla glada…

Grattis på dig ♥

Här kussen får du en låt jag vet du gillar.

Men ska försöka lura med mig några lättlurade ner på stan innan på en kaffe.

Fortfarande inte fått nått brev från familjerätten om vilken tid vi ska dit. Att det ska behöva ta sådan tid, och att det ska vara så svårt för mitt ex att kunna bestämma nått provisoriskt tills vi kommer dit.

Skulle vara så skönt att veta vilka dagar jag ska ha dem, kunna planera in en flytt till en större lgh.

Jag fick ett par arga sms av henne för någon dag sen där hon klagade på att jag bara har mina barn på mina villkor, i stället för på hennes.

Men varför ska jag fungera som en barnvakt för henne när hon ska jobba? Det var hon som inte ville skriva på några papper om flytt och det var hon som inte ville gå med på var annan vecka och det var hon som inte vill gå med på nått. Så varför ska jag ha dem när hon inte kan ha dem själv? Så är det verkligen på mina villkor jag har mina barn, eller är det på de villkor som hon har satt upp då hon har vägrat gå med på nått förutom det som gynnar henne och hennes ekonomi?

Får bara hoppas att vi får komma dit snart och att det inte ska behöva dra ut på tiden när vi väl har kommit dit.

Min självinsikt är det inget fel på, vet hur jag är och vilka fel och brister jag har. Vet även till stor del hur jag reagerar under visa situationer.

Men vad jag behöver ha är självförtroende och självkänsla, men hur får man det när man inte trivs med sig själv? Ett steg kanske är att börja trivas med sig själv och sin egen situation i livet. Men är inte det ett litet moment 22, i alla fall för mig.

För att bli tillfreds med mig själv så skulle jag behöva ha ett bättre självförtroende och en bättre självkänsla.

Och i mitt resonemang över en kopp kaffe kom jag på att jag kanske måste börja i en annan ända av problemet och skaffa mig ett bättre spelat självförtroende för att på så sätt lura mitt sinne att jag har en bra självkänsla. Vet, ingen bra väg så den blir det inte.

Men hur går man tillväga för att börja bli mer tillfreds med sig själv? Finns det verkligen ett universalt svar på den frågan, eller är det från person till person? Har ni som läser några förslag att komma med. Går det verkligen att vårstäda bort de delar av sig själv som man inte är tillfreds med?

Eller ska jag inte ta livet så alvarligt eftersom man aldrig kommer att klara sig levandes ur det ändå och hoppas på att det blir så bra som det kan bli utan att jobba på det?

Men det skulle vara så skönt att kunna tycka om sig själv för den man är och samtidigt kunna göra mer ”reklam” för sig själv i olika situationer utan att tycka man var pinsam.

Idag var det en sådan där lagom rolig dag, men vad ska man förvänta sig? Att en söndag ska vara rolig? Eller så beror det kanske på att man har sovit dåligt andra halvan av natten, men vad vet jag.

Är väl lite att man saknar en struktur på livet där man vet vad som händer idag, imorgon och dagen efter och kunna planera vardagen utefter det och kanske få bort den monotona vardagen.

Imorgon är det kursdag igen, lär mig fortfarande att söka jobb. Tyvärr så börjar de sökbara jobben att ta slut. Men man får hoppas att 40-talisterna går i pension snart, fast det har man hört sen jag tog studenten 94.

Fast man ska väl vara glad att man har det så bra som man har, finns så mycket människor som har det så mycket sämre, så man ska vara glad för vad man har. Fast som mänsklighetens mentalitet är uppbyggd så ska den alltid glömma sådana saker och bara se till sig själv och vad som är bäst för den. Därför uppskattar jag människor som kan se bortom sig själv och kunna sätta sig in i andras situationer och kunna ställa upp för dem som behöver det.

En kvinna som har summerat upp livet och visar att man ska vara glad för vad man har är Nina Simone

Var någon dag sen jag skrev nu, har haft barnen nu i två dagar. Har varit kul som vanligt.

Igår satt vi och spelade lite guitar hero Aerosmith edition. Riktigt kul, och bara andra gången vi provar det. Barnen har lite svårt att förstå sig på att man måste trycka ner den svarta spaken och inte enbart trycka på färgerna, men de lär sig sakta med säkert.

Jag tittade på Twilight för någon vecka sen och den var helt ok. Så nu bestämde jag mig för att lyssna på böckerna. Var lite orolig att det skulle vara lite för mycket romantiskt drävel, men dem var bra, bättre än filmen. Får man hoppas att dem släpper dem andra på ljudbok snart så man slipper köpa de två återstående.

Det är Stephenie Meyer som har skrivit dem om ni är sugna på att ha lite läsning nu i vårsolen.

Annars händer inte så mycket annat, och har fortfarande inte hört nått från familjerätten. Men får hoppas att man får höra nått snart.

Kommer att bli en flytt så fort allt finns på papper och har lite beslutsångest. Ena dottern vill ha eget rum medans den andra inte är så sugen på det. Så man får väl sätta sig ner och prata med dom om det när man väl vet hur det blir.

SSDD

10 grader varm, i skuggan. Inte många moln på himlen. Har fått mail av Manpower angående jobb så nu sitter jag bara och väntar på att få komma på intervju, tack E ♥.

Och om inte det är nog så ska jag och barnen åka hem till deras gudfar på kalas, kan livet bli bättre så här i början av april.

Ansökningarna till kurserna ska lämnas in på fredag, men kommer nog att låta bli att gå svetskursen och försöka få VVS-kursen nere i Uppsala som börjar i augusti.

Ska även försöka ta mig förbi högskolan och forska i hur man kan göra för att komma ikapp med poängen som fattas för att få ut en examen.

Så nu ska man bara försöka lura ut broder min på promenader så man kan börja få upp flåset lite och kanske bli av med lite av magen. Men han slingrar sig hela tiden :P

Dagens citat:  ”Hellre ett socfall med framtidutsikter än en missbrukare utan framtid”

SSDD