Vägen tillbaka

Satt och pratade med en kompis i går om kärlek och relationer och kom på att jag har nog aldrig varit nykär någon gång utan att man har fått känslorna under tiden, men aldrig haft det där pirret av att känna närheten av någon man precis har börjat tycka om. Eller börja känna sig varm så fort man får nått gullig sms.  Känns inte så tråkigt som vissa tror, har ju fått älska i alla fall.

Men betyder det att jag har svårt att släppa in folk, eller att jag bara inte har träffat den rätta än? Fast kan vara så att man bara träffar fel tjejer och man har det i bakhuvudet att det kommer att skita sig innan man ens har börjat.

Fast är det så viktigt att känna det där pirret?

Förstår inte att det ska vara så svårt att somna vissa nätter. Somnade alldeles för tidigt och vaknade alldeles för sent.

Man kanske skulle prova nått av alla ”lär dig sova” tipps som finns, eller kanske bara försöka koppla bort alla tankar som snurrar runt i det redan så överfulla medvetandet (oj vad jag överdriver hehe). Har nog provat allt som jag kan prova själv, rutiner dricka varmt och allt annat som rekommenderas utan några större genombrott.

Om man sitter själv och alltid får en massa problem, går det till en gräns där man börjar rannsaka sig själv och se om det är min omgivning det är fel på eller om det är mig själv det kan vara fel på.

Om jag ständigt hamnar i trångmål med mina bekanta så tycker man till en viss del att det inte alltid kan vara fel på dem och att det är enbart mig själv som person som är den förståndiga. Men kanske måste inse att man inte är den underbara felfria person som man tror att man är och att man får sluta skylla sina problem på andra och fundera på vilka fel man gör själv.

Nått jag kom att tänka på när den mest underbaraste vännen väckte mitt minne till liv med den här låten.