Vägen tillbaka

Hade inte någon tanke på att skriva här nå mer på grund av att jag har tappat lusten. Men är väl tvungen att skriva ett svar på ett inlägg som kommer från ett IP-nummer som inte är för långt ifrån mitt eget hus. Jag har valt att stycka upp inlägget och svara på det lite allt eftersom.

Här är hela kommentaren i sin helhet

”Är man verkligen "barnvakt" till sina egna barn? Tycker att det låter väldigt konstigt. Det är ju barnens rättighet att träffa båda föräldrarna. Om man tex ska ha barnen varannan helg så vill väll båda föräldrarna vara ledig den helgen man är med barnen så man kan umgås. Så om mamman eller pappan jobbar helg för att kunna försörja de gemensamma barnen är väll det självklart att den andre föräldern har sina barn den helgen.Tror att de flesta föräldrar försöker att få till så att man jobbar den helgen man är "barnledig" Allt för barnen eller hur. Man var ju 2 till att skaffa dem så är väll inte mer än rätt att man hjälps åt så att barnen får kläder och saker.Har man inte råd att köpa saker kan man ju i alla fall ställa upp och ha sina barn så den andre föräldern kan försörja dem. Tror att barnen saknar sin pappa....”

• ”Det är ju barnens rättighet att träffa båda föräldrarna.”

Självklart, lika dant som dem har rättigheter att få ha kontakt med resten av sin släkt. Och då är det upp till föräldrarna att se till så att inte den blir ignorerad eller tappar kontakten. Och ordet ”rättighet” verkar bara gälla ibland för vissa eller när det passar dem själva.
Den 23 maj så skickade mamman ett sms, ”Tänkte du ha dom nästa helg i alla fall”, jag svarade ”Jag vet inte”. Vi kom in lite på att vi inte har bestämt några dagar/veckor/helger och jag sa att jag inte vill fungera som en avlastning när hon ska jobba. Som svar fick jag att hon inte bara ska jobba utan att hon även vill vara ledig med. Som svar sa jag att jag kan ta dem några dagar mitt i veckan i stället och som svar fick jag ”Jag har /…./ och nej du får inte ha dom någon dag i veckan”. Vist, det kanske är som hon påstår nu att hon menade veckan som kom efter den helgen. Men hur jag än vänder och vrider på dessa sms:en så får jag det till att hon menar som hon skrev.

Jag fick en fråga när vi var på samarbetssamtal om varför våra barn inte hade kommit och hälsat på sin moster eller ringt till dig när dem var hemma hos mig under en vecka. Du var orolig att jag skulle vägra dem att flytta tillbaka till dig om vi skulle börja med varannan vecka.
Nu har det gått 3½ månad efter det mötet och dem har inte ringt mig en enda gång. Du har vägrat att svara min mor på hennes sms eller samtal och även vägrat att våra barn ska ringa upp henne hemifrån dig och enligt det äldsta barnet så har du vägrat dem att ringa upp mig. Vist att du säger att hon ljuger, men man kan ju börja fundera.

• ”Om man tex ska ha barnen varannan helg så vill väll båda föräldrarna vara ledig den helgen man är med barnen så man kan umgås”

Självklart. Men i det här fallet så har vi inte kommit överens om några dagar, veckor eller något annat. Jag försökte att få ha mina barn varannan vecka, men då du inte ansåg att de skulle klara sig ifrån dig en hel vecka så tyckte du att vi skulle ta nästan 5 månader att vänja dem av med dig. Vist hade jag kunnat gå med på det om dem hade varit yngre, men när de var 7½ år gamla så ansåg jag inte att dem behövde det, och enda chansen att jag skulle få min vilja fram var att gå till advokat. Jag ansåg inte att barnen skulle behöva vara med om det, så jag lät bli.

• ”Så om mamman eller pappan jobbar helg för att kunna försörja de gemensamma barnen är väll det självklart att den andre föräldern har sina barn den helgen”

Om nu jag skulle ha haft barnen varannan vecka/helg, eller på heltid så skulle jag inte skaffa mig ett arbete som krockar med hur jag har mina barn.

• ”Tror att de flesta föräldrar försöker att få till så att man jobbar den helgen man är "barnledig" Allt för barnen eller hur.”

Jo, tror de flesta normala lägger upp ett arbetsschema efter hur man kan jobba och inte efter hur man vill jobba? Själv skulle jag inte komma på tanken att skaffa mig ett jobb som krockar med hur jag kan jobba utan jag skulle hitta på andra försörjningssätt eller fråga min chef om jag kunde ändra mitt schema.

• ”Man var ju 2 till att skaffa dem så är väll inte mer än rätt att man hjälps åt så att barnen får kläder och saker.Har man inte råd att köpa saker kan man ju i alla fall ställa upp och ha sina barn så den andre föräldern kan försörja dem.”

Jag tror jag redan har svarat på det här. Både i det här inlägget och på sms:en.

Om du nu inte har någon möjlighet att försörja dina barn och att dem kommer att få gå hungriga och nakna på grund av att jag inte har dem 2 helger i månaden utan att jag har dem mitt i veckorna i stället så kanske du inte ska ha dem alls?

Fast vad vet jag, jag är ju bara ett simpelt socfall och har väl inte lärt mig samma saker som du fick lära dig medans du gick på sjukbidrag. Kan väl kanske även bero på att jag bara gick hos en kurator 8 ggr och inte under en mycket längre period som du fick göra.

Efter att vi var på familjerätten i våras så har jag inte gjort några ansträngningar att ha mina barn, känner att jag inte vill dra in advokater för att få ha dem var annan vecka. I dagsläget så är dem ovetandes av varför jag inte har dem och det är nått jag får ta hand om längre fram i deras liv.

Har även inte tagit alla chanser att ha dem efter samarbetssamtalen, och enbart av den enkla anledningen att jag inte vill fungera som en barnvakt åt mina egna barn för att exet behöver ha barnvakt tills när hon svartjobbar, och har blivit nekad att ta dem när jag kan. Tyvärr så har jag även varit tvungen att tacka nej efter att jag hade lovat mina barn att dem skulle få komma hit på grund av att jag hade helt enkelt inte hade några pengar.

Men vad jag blir arg över är när hon vägrar våra barn att ha kontakt med sin farmor. Min mamma har nu försökt fått tag på henne sen nästan en vecka tillbaka utan resultat, exet har även ignorerat mina sms att mamma har försökt fått tag på henne.

Stora ord från en kvinna som inte ville blanda in barnen. Kan ta att jag inte får träffa barnen på mina villkor, men när hon börjar skära av dem från min sida av släkten så blir jag bara ledsen för deras skull.

Igår medans vi åkte hem så lyssnade vi på radio, och på en av kanalerna så diskuterade dem åldersskillnaden i förhållanden.

Var ett par som hade träffats när hon var 15 och han 30, en åldersskillnad på 15 år, och det förhållande fungerar fortfarande bra efter 33 år. Fast har fortfarande svårt att se vilket utbyte man har av en så pass ung person. Är ju inte enbart utseendet man ska leva med utan det som finns inuti personen i fråga.

Har själv inte någon egen erfarenhet av förhållanden med stor åldersskillnad. Men har lite svårt att se mig i ett förhållande där skillnaden är för stor nedåt i åldrarna. Fast ska väl aldrig säga aldrig, speciellt om den yngre är mogen nog.

Satt och surfade runt på youtube här i regnet och efter ett tag så hamnade jag på lite gamla barnprogram. Vilka 70-talister kommer inte ihåg dessa två?

Fattar inte att det gick hem hos barnen på den tiden, var nästan ångest då och ännu mera nu när man tittar på dessa två klipp.

Nu har det gått en vecka sedan jag gjorde en uppdatering. Jag och storebror har varit i Tranås och hälsat på mina kära systrar. Har varit riktigt trevligt att vara nere en sväng och träffa alla igen. Händer tyvärr inte så många gånger varje år som man får chansen att träffa dem.

Synd att invånarna i Tranås är som de är, för staden och omgivningen är så sjukt fin att man nästan längtar tillbaka.

Vi hade skapligt väder medans vi var därnere. Var i och för sig molnigt, men var inte så mycket regn som kom. Men man kunde gå runt i en t-shirt även på kvällarna utan några större frostskador.

Är det inte ett helt underbart väder vi har? Synd bara att man är tvungen att ”panik-njuta” för att man är så rädd att det snart ska gå över?

Har själv varit ute hos farsan, lillbrorsan och plastmamman nu i helgen och njutit av värmen. Helt underbart att ha kommit ut från min lgh och känna lite frisk luft. Är så man börjar längta efter lugnet ett småsamhälle har att erbjuda. Fast en liten bungalow på en karibisk ö skulle inte vara fel att ha heller, men det får jag vänta med.

Midsommar är över och jag hoppas att alla har haft det bra. Jag hade bra tur med vädret, lite småskurar men utöver dem så var det riktigt fint och lördagen var det nästan helt regnfritt.

På fredagen så var vi hemma hos min brors mamma och hennes man och firade. En massa god mat och trevligt folk. Senare på kvällen innan vi gick iväg på dansen så kom även pappa och hans fantastiska sambo förbi. På natten så blev det efterfesten med guitar och grejs, riktigt trevligt men tyvärr inte så mycket sömn. Delade madrass så det var trång samt att vi somnade runt 6-7 tiden och blev uppväckta av pappa strax innan 8 då han kom förbi. Så då var det bara att fortsätta där man hade slutat.

På lördagen så var det dags för lite god mat igen och lite fest innan vi åkte iväg på folkparken. Mycket folk var det och riktigt trevligt.

Hur var eran midsommar då? Hände det något speciellt?

Vill önska alla en glad midsommar med så lite regn som möjligt.

Vad händer för alla nu under midsommar? Blir det värsta partajet eller bara lugnt och skönt med sill och nubbe?

Själv så ska jag med äldsta broder och hem till hans mamma och fira midsommar med min äldsta ”nästan syster” med det traditionella tilltugget.
Vi blir ute på landet under två dagar, på lördag så skulle det bli lite partaj på bruket som ligger i området av där vi ska vara och ska vara riktigt bra. Men om inte annat så ska det bli riktigt skönt att inte fira inne i stan i år.
Enda felet är att det ska bli så sjukt kallt, 14-15 grader och regn så man får hitta på nått så man håller sig varm känns det som. Men börjar kännas som om man är van vid svenska midsommarvädret nu efter 32 st innan.

Nu blir det lite middag. Avokado, tonfisk, keso med tomater, gurka och baby spenat till.