De första 2 veckorna

De kommande 2 veckorna blev jag totalt ignorerad av henne. Hon vägrade att prata med mig och jag fick knappt svar mina sms som jag skickade till henne, hon vägrade att svara när jag ringde. Jag gjorde allt för att få prata med henne utom att gå dit och ringa på dörren av den enkla anledningen att den nya killen hade mer eller mindre flyttat dit efter bara 2 dagar.

 

Den kommande helgen så skulle hon jobba och hon sa åt mig att jag skulle ha barnen. Jag förklarade att jag inte var redo att träffa dem än på grund av hur jag mådde och att hon var tvungen att säga ifrån jobbet den helgen. Det slutade med att hon hotade hon med att den nya killen som precis hade flyttat dit, som mina barn hade träffat ett fåtal gånger skulle ha dem den helgen i stället.
Som ni kanske förstår så var inte det nått som jag kunde tänka mig och jag förstår fortfarande inte hur hon ens kunde komma på den tanken själv.

 

Mina barn kom hem till mig, och med dem så kom även en massa frågor om varför det sov en ny kille i mammas säng och varför deras mor och den nya killen låg i soffan.  Jag kunde inte hålla tillbaka mina tårar och jag svarade på de flesta frågorna mina barn hade om vad som hade hänt och varför jag var ledsen. Och jag kan säga att jag var väldigt noga med att inte sätta mamman och den nya killen i dålig dager.

 

När dem väl kom hem på kvällen så fick jag ett sms där jag blev idiotförklarad för att jag hade svarat på mina barns frågor (dem jag ansåg själv att den kunde klara av och förstå) och fick även skit för att jag hade sagt att jag var ledsen.  
Hon ansåg att jag nu hade blandat in våra barn, men vad hon inte kunde förstå är att dem blev inblandade så fort hon släppte in en ny kille och alla hans kläder i sin lägenhet. Kan säga att barnen är 7½ år.

 

Under den nästkommande veckan så försökte jag att få upp en relation för att kunna kommunicera med henne på grund av att vi har barn tillsammans. Ville även träffas för att kunna komma fram till hur vi skulle ordna med våra barns boende då dem bodde hos mamman på heltid av den enkla anledningen att jag var hos dem så pass mycket att det inte lönade sig att ha var annan vecka. Men jag fick inget svar av henne.

 

Efter två veckor fick jag sen ett sms av henne där hon skrev att hon mådde piss och att hon undrade hur hon skulle orka med allt. Som ni kanske misstänker, hon hade blivit dumpad och det dög att höra av sig igen.


Kommentarer
Postat av: monica

mer jag vill höra fortsättningen..

2009-03-23 @ 22:41:49
Postat av: Rusky

den kommer att komma :)

2009-03-23 @ 22:49:22
Postat av: Ellinor

Du är skitduktig på att skriva ju... jag blev faktiskt chockad när jag började läsa.

Fortsätt så här... att skriva är en form av outtalad terapi som kan hjälpa vilken människa som helst.



Du är världens bästa Sonny. Ta INGEN skit.



Kram

2009-03-24 @ 07:40:56
URL: http://lillaellie.blogg.se/
Postat av: Rusky

Tackar vännen :)

2009-03-24 @ 09:43:01
Postat av: monica

Jag håller med om att du är duktig att skriva Sonny, tur du börjar någon gång att tala om känslor o hur du mår.bara 33 år kram gubben/mamma

2009-03-24 @ 12:57:55
Postat av: Ellinor

imorgon vill vi höra fortsättningen...

kram!

2009-03-24 @ 22:49:24
URL: http://lillaellie.blogg.se/
Postat av: Mia

Jag har oxå fått mycket skit när jag försökt trösta barnen, så till slut gav jag upp. Dom är ju lite äldre än dina flickor, så nu för tiden säger jag att dom får ta det med sin pappa

2009-03-30 @ 16:11:23
URL: http://leftinthedark.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0