Vägen tillbaka

Nu har hon läst bloggen och reaktionen blev som väntad. Hon blev arg och ansåg att jag hade glömt att skriva hur patetisk jag har varit efter att jag kom på henna att vara ”otrogen”. Jag hade även glömt skriva alla fel jag hade gjort under den här tiden, och inte hade förklarat mera ingående vad som hade sagts mellan henne och mig.

Men det var skönt att hon berättade att hon ångrade all tid med mig förutom barnen, som om jag inte redan hade förstått hur högt hon värderade det vi hade efter den senaste månaden. Men ni som har läst förstår nog att jag skiter fullständigt i det.

Jag kommer att förklara lite mera ingående här så att hon blir nöjd. Risken finns väl att jag blir mera patetisk nu. Men har inte nämnt några namn på någon eller ens vilken stad det här utspelar sig i.

Vi kan börja med det hon tog upp först. Anledningen till att vi hade pratat om att jag skulle flytta in hos henne igen var för att jag var på väg att bli vräkt på grund av att jag inte hade haft en inkomst på 4 månader.

Det var inget bestämt om jag skulle flytta in, utan hon sade att om det gick så lång så skulle jag veta att det var ok om jag gjorde det.

Jag har även två stycken kompisar som hade en varsin lägenhet som står tomma och som hade erbjudit sig att jag fick låna dem tills min ekonomi hade ordnat sig.

Kan erkänna att det var mera lockande då jag inte ville flytta ihop med mitt ex på grund av att jag skulle bli vräkt utan att jag ville flytta tillbaka av rätt anledning.

Jag vet inte på vilket sätt jag har varit patetisk eller vilka fel jag har gjort och jag fick inge svar av henne heller.

Men jag antar att felen jag har gjort är att blanda in barnen, att jag har svarat på deras frågor varför det helt plötsligt har flyttat in en ny kille i deras hem. Kan ju även vara att jag hade gått förbi henne på hennes baksida på vägen när jag såg henne första gången, men det kan även vara att jag gick och lämnade ett brev till henne på kvällen 2 dagar efter att jag kom på henne att vara ”otrogen”. Eller att jag utmålar henne som boven i den här bloggen och inte att jag har förklarat varför hon har sina fel. 

Men ska jag vara ärlig så är det inga fel på henne som person, utan det är hennes handlingar den senaste tiden samt hennes oförmåga att kunna se vilka fel hon gör och att stå för dem i stället för att skylla över dem på andra. Säger inte heller att jag är världens helylle kille, för dem som känner mig vet att jag har mina fel och brister och är inte sen att påpeka dem heller.

Jag har inga tankar på att gå in på varför hon har sina problem eller vad hon har gjort och vilka planer hon har på att ta sig ur det. Sådana förklaringar får hon sköta själv, jag tar enbart upp vad som har hänt nu och hur hon har bettet sig och skiter helt i hennes andra orsaker.

Fick även ett par frågor efter att hon började försvara sig och sina handlingar.

Vart går gränsen att ha flyttat ihop? Är det efter att man har gjort en adress ändring, eller är det när man sover där varje natt och har tagit dit sina kläder?

När har man blandat in barnen? Är det när man introducerar en ny kille och låter han flytta in eller blandar man in barnen när man svara på deras frågor om det som har hänt?

Och vart går gränsen på hur ärlig man ska vara mot sina barn? Ska man svara på frågor varför det helt plötsligt sover en annan kille i deras hem? Ska man svara på deras frågor varför han som ”bor” där pussar på deras mamma? Ska man skita i att svara på deras frågor och låta dem tro och bilda sig sin egen uppfattning? När dem frågade mig varför jag nästan satt och grät i soffan så sa jag väl en sak som inte var så genomtänkt, jag berättade att jag var ledsen för att han hade börjat sova där och att jag hade hoppats på att vi hade kunnat flytta ihop och bli en familj igen.

Ska väl erkänna att det kanske inte var genomtänk, men samtidigt så viste hon hur jag mådde när hon hotade med om inte jag hade mina barn så skulle den nya killen ha dem medans hon jobbade. Ska väl även nämna att hon kom dagen innan hon skulle jobba och sa att hennes syster skulle ha dem men då hade jag redan sagt att jag skulle ha dem.

För tre år sedan när jag bestämde mig för att flytta ifrån henne så började vi ha barnen var annan vecka, jag kommer inte ihåg hur länge vi hade så. Det slutade när mina barn kom hem efter att ha varit hos sin moster och sa att dem ville flytta hem till mamma, då var dem 5 år gamla. Som pappa som redan hade dåligt samvete över att man var en dålig pappa så började jag må riktigt dåligt över det. Men samtidigt så kändes det konstigt att två stycken femåringar hade kommit på det helt själva, speciellt när vi inte hade bråkat.

Så nu när vi sa att vi skulle börja ha dem olika dagar så sa jag att mars ut  (inte april) så skulle jag ha dem var annan helg och i april så skulle vi ta var annan vecka. Hon ansåg även att vi skulle trappa upp, att vi skulle ta någon dag lite då och då så att den fick vänja sig med att bo här. Vet att jag tjatar om det, men det var tur att dem fick vänja sig in med att få en ny kille i sitt hem. Det tog ju bara 2 dagar.

Hon har inte visat nå intresse alls av att prata om det så länge inte jag har tagit upp ämnet, vi har inte kommit överens om vilka helger jag skulle ha dem.

Så det slutade med att hon antog att jag skulle ha dem i helgen. Så i fredags så fick jag ett sms där hon frågade om dem skulle sova hos mig natten till söndag. Jag sa att jag inte kunde för att det inte fanns plats på grund av att mina systrar skulle sova i min säng.

Till svar fick jag att den killen som hon hade börjat strula med kunde ha den på kvällen när hon gick ut.